måndag 13 september 2010

Dagen började verkligen inte bra idag.. Vi kom iväg itid redan kvart i sju gick vi mot dagis. Men när vi kom till gatan precis utanför området, då började Amanda skrika o ha sig.. Hon cyklade, men plötsligt så vägrade hon.. hon ville gå med cykeln istället, vilket jag sa va OK, men då skulle hon inte gå heller.. men inte cykla heller... Jag försökte prata med henne men hon bara skrek o började slå efter mig.. så då gick jag.. vilket gjorde henne ännu mer arg... jag sa att lämna cykeln så kan du åka i vagnen men det ville hon inte heller... suck.. så höll vi på i över en halvtimme.. eftersom hon hade cykel kunde jag inte bara ta henne o gå.. o så har vi en bra bit till dagis så det e juh inte heller bara o gå o bära henne.. särskillt inte när hon skriker o har sig.. ¨Tillslut fick jag ringa efter Micke som fick hämta oss o köra dom till dagis... Vi kom en timme sent till dagis, vilket gjorde att jag missade tåget, och va så arg att jag struntade i o åka till skolan. Jag gick hem o la mig på soffan istället.. o sen åkte böckerna fram.
Nu ska jag snart hämta hem töserna. Vägen hem e inte så farlig för då kan jag ta bussen.. men det går ingen buss dit.. Jag brukar inte bli så arg på barnen som jag blev idag. Eller rättaresagt på Amanda. Men idag gick det verkligen för långt.. Så nu hela dan så har jag försökt komma på hur jag ska göra nu? För nu har hon betett sig på detta sättet hela förra veckan o så nu... och det känns verkligen INTE bra! Jag förstår att det e en del av hennes ålder o allt det där, men det e verkligen skitjobbigt... o nu önskar jag verkligen att vi hade vatt 2 som hjälpts åt med det här... men men.. livet e som det e.. o näe jag skulle inte vilja tillbaka till det livet som jag levde innan..

Jaja nog om det... Tvätten e nog klar så jag ska nog gå o hänga upp den sen ska jag börja min prommenad mot dagis..

1 kommentar:

Angelica sa...

ojoj vilken morgon :/ ja endel trotsålder är det nog...inte lätt alla gånger alltså. melvin har varit så i flera år känns det som :P efter en trotsålder kommer en annan...just nu är han en minitonåring, eller har varit ganska länge känns det som...maja hon har med börjat, jäklar vilket humör...

men du kämpar, och är en toppenmamma till töserna! och klart man tappar tålamodet ibland o blir arg... hoppas morgondagen går lättare att lämna tjejerna på dagis :)